Idag har det i huset befunnit sig fem barn, de första två timmarna gick bra, men den sista kändes lite ansträngande. För alla inblandade. Även om jag inte var ensam med dem så tyckte de att jag var jätte spännande och berättade en massa saker för mig, på tyska, Det var bara att nicka och se glad ut. Ingen aning om vad de egentligen ville. Men efter två timmar tröttande de på varandra och alla andra, och efter det var de bara påfestande. I ett skede kändes det som en frestande idé att hänga sig i leksakshästens tyglar.

Men barn är söta, när de sover och när de är glada,och helst ett och ett åt gången.
Förövrigt jag trivs och allt är bra.