För första gången här har jag drabbats av en släng hemlängtan.Inget jag inte överlever eller så. Inte den sorten som får mig att febrilt packa väskan och ta första bästa flyg hem. Men att veta att alla andra suttit där hemma och knaprat på julskinka och köttbullar och andra läckerheter som hör hemma på julbordet. Att det bygts pepparkakshus och druckits glögg där hemma. Att jag inte fått spendera en slö söndag med Miilo. Att veta att de flesta andra firat lilla jul medan jag suttit här och stirrat mig blind på datorn gör att det känns lite mindre bra just nu. Men ingen panik. Jag klarar mig. Vi ses till jul. Och det är snart.