Tanken på en egen lägenhet växer sig hela tiden starkare inom mig. Jag nästan längtar efter att få inreda precis som jag vill (med pengar som jag inte har), att få köpa precis sådan mat som jag vill ha(för då skulle jag självklart vara jätte hälsosam..), att dricka te ut mina omaka muggar som jag fick till studenten, att göra vad jag vill utan att behöva fråga om det är okej, att få ha det precis så städat/ostädat som jag känner att passar, att få sura utan att någon bryr sig. Att ha något eget.

Jag har också en teori när det gäller att flytta till sin första egna lägenhet. Denna teori är aldrig testad i verkligheten eller har andra vetenskapliga grunder, det är bara en känsla jag har. Min teori är att om den första egna lägenhet man flyttar till ligger i samma stad som man växt upp i kommer man aldrig mer därifårn. Altså för att nu undvika att fastna i Karis för resten av mitt liv måste jag flytta någon annan stans. Missförstå mig rätt, jag har verkligen inget emot Karis men vill gärna bo någon annanstans också.