Överlevde flygresan utan probelm. Irriterade mig på Rigas flygfält där det överallt var hett och trångt och utan tillräckligt med sittplatser. På flyget fick jag dessutom världens mest opaktiska plats om man ville sova och lyssnade till världen troligtvis sämst uttalde engelska. Jag skrattade nästan högt för mig själv. Så dåligt uttalad var den. Men sen slutade jag skratta när jag kom att tänka på att jag förmodligen låter precis likadan när jag pratar tyska. Det var en skrämmande tanke.

För en gångs skull har jag haft något att göra här mina första dagar. Barnen har varit hemma från dagis och tillbringar hela dagarna hemma. Med mig. Vi har målat och läst böcker och lekt i snön , jag har konstaterat att varken mina skor eller vantar håller vatten, och målat lite till. Känns skönt att göra någon nytta ibland. Känns mindre skönt att stå ute och frysa om fötterna.

Har också idag besökt Centro som hastigast och köpt två mössor, handskar som håller vatten och världens fulaste, men också skönaste inneskor. Försökte också hitta vinterskor som håller vatten men sådant verkar inte tillverkas här i Tyskland.

I Centor åt jag också friterad and, tror jag det var i allafall, odefininerbara friterade köttbitar och ris kan man också kalla det. Jag ville egentligen  ha friterad kyckling, men det blev någo fel någonstans. Jag tror inte jag äter på det stället flera gånger.

Och jag vet inte om jag inbillar mig eller om jag verkligen förstår tyskan bättre nu än före jag åkte hem. Jag kan till och med märka när jag själv säger fel ibland. Men ännu är det långt kvar innan jag kan språket ens någorlunda bra. Jag tycker inte om när jag inte kan saker !