Använde mig just av ett tyskt recept när jag lagade mat. Receptet innehåll en torr, gammal semla som man skulle mjuka upp i varmt vatten för att sendan klämma ut vattnet ur den. Det var verkligen något av de mest obehagliga upplevelserna ,i matlagningsväg i allafall, jag någonsin varit med om. Konsistensen på den uppmjukade semlan var blöt, seg, porös men endå fast, slemmig, varm och blääää, jag får rysningar bara av att tänka på det. Konsistensen var ungefär sådan som jag förställer mig att hjärnan är. Det var verkligen osmakligt. Men maten blev bra i allafall.