Så här går det till att hämta barnen från dagiset.

Barn nummer 1:

Jag försöker utan framgång övertala Riekje att vi ska gå hem nu utan att hon skirker så hela dagiset och alla inom 10 km radie hör. Hon går som sagt inte med på det. Hon gömmer sig, skriker och surar. Vem som helst kan få hämta henne, förutom jag, säger hon. När hon äntligen mer eller mindre går med på att följa med återstår att få på henne ytterkläderna. Samma process som just börjar på nytt. Hon springer undan, skriker, gråter och vägrar sammarbeta. Hon ska klä på sig själv, och det tar en halv evighet eftersom jag inte får finnas i närheten, titta på eller aldra minst hjälpa till. Till sist tappar jag tålamodet och hjälper henne under högljudda protester från hennes sida.

Barn nummer 2:

Riekje är påklädd och nu på oförklarligt gott humör. Maja blir däremot sur när hon ska hem från dagis eftersom jag alltid kommer och hämtar henne för tidigt enligt hennes åsikt, så hon surar också. Sen ska jag ha på henne ytterkläderna ockås, eftersom jag nu bara vill hem försöker jag klä på henne så fort som möjligt och allt jag gör blir fel och jag är dum och förstår ingenting, och hon gör allt på nytt själv. Under tiden har lillayster hunnit försvinna totalt får mitt synfält alternativt spriger omkiring och skriker. Oftast ligger hon gömd under en bänk.

Hemvägen:

Då båda är utanför dagis byggnaden stider vi lite om vem som ska åka i vagnen och vem som ska stå på kiddyboarden. Eller om vi kanske alla ska gå idag. Eller kanske springa iväg och gömma oss lite till. Sen går vi i siiigel takt hemåt, plockar upp vartenda föremål vi hittar på gatan, pratar evigheter med hästarna vid sidan av vägen och slutligen surar lite till när jag säger att "nu går vi hem".

En bra dag tar det 30 min att hämta barnen, en dålig dag tar det däremot  närmare 1 timme och 30 min.
Idag var en sån där mindre bra dag.