Solen sken och vädret var fint så jag bestämde mig för ett spontan besök till Düsseldorf. Jag såg Pippi Långstrum på tåget, en häxa på gatan och snorkkiga tanter. Jag gick längs Königsallee och tittade lite försiktigt i skyltfönster. När jag får min nästa lön ska jag shoppa där, bland Gucci, Chanel, Louis Vuitton, Burberry och Rolex (you get the picture). Sen ska jag klä mig i pälskappa som slutar vid anklarna, en liten men ack så dyr desiger väska och se lika glad ut som om jag ätit citron i flera veckor. 
Ovan är dock som synes ingen allé utan Rehn och Düsseldorfs siluett.

Jag har så mycket planerat just nu. Imorgon ska jag besöka Essen, nästa helg ska jag åka till Amsterdam, sedan väntar jag besök av diverse släktingar och däremellan har jag språkkurs och barn att se efter. Snart hinner jag ju inte ens sitta vid datorn dagarna i ända i väntan på att någon ska uppdatera sin blogg eller tillbringa min tid med att titta på värdelösa tyska serier i stil med Kauniit jag rohkeat.. Stressigt stressigt.

Varför går alltid folk in i främmande hus i filmer och tv-serier. Bara för att dörren råkar glida upp när man knackar på kan man ju inte bara störta in där som om man ägde stället. Speciellt inte när huset tillhör vampyrer med underliga idéer.

Jag lugnar för tillfället ner mina irriterade nerver med iq-befriade tv-serier. Jag är inget stort fan av tåg och bussar även om jag under tiden här kommit till insikt om att de är ganska praktiska. Men inte idag. Idag var mitt tåg 20 min försenat och var tvungen att stå de 20 minuterna på en snöig, blåsig, kall perrong osäker på om jag missat tåget eller inte. Men bussen var ju i allafall i tid den här gången.

Bredvid mig på kursen idag satt en kvinna som efter varje sats som läraren uttalade halvhögt för sig själv sade "jaja" "jaja" eller "stimmt" för att bekräfta ,för sig själv, att hon förstått. Efter 2 timmar blev det lite irriterande.

Sen sprang jag till tågstationen för att hinna med tåget, hela 2 minuter tid hade jag på mig att köpa biljett och springa till rätt spår. Som ironiskt nog var längst bort. På riktigt var det så långt borta som det bara kunde vara. Flåsande och anfådd hann jag till spåret och när jag väl kom dit var tåghelvetet försenat. Jag hade stressat helt i onödan. Härligt

*har egentligen inget med texten att göra, bara ett ord jag lärt mig idag på kursen.

Idag har jag..

..vaknat
..packar barns matlådor
..simmat
..läst Harry Potter
..lagat mat
..hämtat barn från dagis (kunde lika gärna ha skrinnat, var så jäkla halt)
..letat efter en försvunnen handske
..ätit mat
..konstaterat att berlinermunken i Tyskland inte har någon rosa glasyr och således endast är en högst vanlig munk
..byggt playmobile forest house med tillhörande sjuhundrafemtioelva smådelar
..besökt Ikea som såg precis lika ut som i Esbo
..nattat barn


Nu ska jag..

..ta reda på om Harry Potter och den flammande bägaren slutar lika på tyska som den gjorde på svenska
..vänta på att klockan blir 21.15 så jag får se på House
..sova (på min nya hjärtdyna med armar från Ikea)

P.s jag kunde just foga ytterligare en punkt till min glamourösa "har gjort idag"-lista ; torkat kattspyor..

Jag behövde en instruktionsbok för att kunna släcka kökslampan. Just vid det tillfället kände jag mig inte så fruktansvärt smart.

.. har de reklampauserna i programmen på tv väldigt konstigt fördelade. I ett program på 60 min kommer den första pausen efter ca 45 minuter och den andra efter ca 55 minuter. Detta stör mig oerhört.

Vi tog en buss åt rätt håll. Vi åkte förbi busshållplatsen vi borde stigit av på. Vi var tvungna att stiga av på ändhållplatsen. Vi tog en annan buss åt fel håll. Vi insåg vårt misstag. Vi steg av bussen. Vi konstaterade att nästa buss åt rätt håll gick om en timme. Vi befann oss mitt i ingenstans. Vi bestämde oss för att gå. Vi gick. Och vi gick. Och vi gick lite till. Vi var osäkra på om vi var på rätt väg. Vi hittade vår busshållplats. Vi hittade tåget. Vi nådde vårt mål. Men vi fick kämpa för det!

.. det kan också vara kristall. Sista dagen besökte vi nämligen Swarovskis kristallvärld. Glittrande och glimmande så det förslog. Intressant och fint, fast vissa grejjer var jag inte helt på det klara med vad de gjort där. Som sparkande ben och operasångerskor. Men det fanns säkert en idé med det hela, det var bara det att jag inte förstod. Självklart var det också här som min kamera tyckte att den jobbat tillräckligt och slutade fundera kort efter att vi kommit in.

En stor jätte med kristallögon och vattenfallsmun  vaktade ingången till kristallvärlden







Världens största kristall, men hur stor den var får man ju ingen uppfattning om från bilden kom jag på.



En del av en kristallgran i äkta storlek. Kameran vägrade sammarbeta när det gällde en
blid av hela granen



En zebra i en rosa sko i kristall är ju en helt normal syn, bildkvaliteten låter jag bli att kommentera



Allt som glittrar är kristall, tyvärr syns inte ens hälfen av allt på bilden



Jag har ingen aning om vad det här hade med kristall att göra..



Modell större kristallkrona med svansar



Självklart fanns det en shop i slutet av utställningen. Jag äger nu två
Swarovskikristall smycken. Det första var en present, det
andra ruinerade mig...



...nästan i alla fall!