Österrike var vackert. Under min skidsemester har jag åkt skidor exakt inte en enda gång. Pulkka har jag däremot åkt lite mera.Badat bastu, väldigt exotiskt i tyska ögon, och vandrat med facklor i mörka skogar. Varit en gnutta kulturell och hört många nya tyska dialekter. Egentligen har jag gjort ingenting i en hel vecka och det känns ganska bra.



Innsbruck, tyvärr stod det en massa träd i vägen när jag skulle fota.


Att åka nattåg var jag väldigt skeptiskt inställt till med det gick bättre än jag trott. Sovdelen påminnde lite om hytterna på sverigebåtarna, men i hälften mindre. Men man fick en ordentlig frukost på sängen (för det fanns ingen annan plats att ställa den på) på morgonen. Men  på hemvägen när vi kom till Düsseldorf redan 6 på morgonen, var entusiasmen för frukosten inte lika stor.


 4 bröd och sjukt starkt kaffe


I Innsbruck finns tydligen ett väldigt kännt tak av guld som jag aldrig tidigare hört talas om. Men nu har jag i alla fall sett Das goldenes Dachl. Litet och fjuttigt, men tydligen så ska man som (tysk)turist se det. Men varför bygger man egentligen ett tak av äkta guld?

Wattens. Berg, berg,berg bara mera berg

Det känns nästan som om jag är hemma. Jag är altså tillbaka i Tyskalnd. Här är det grått, regningt och några grader varmt. Nästan så man saknar Österrike med alla fina berg och vita snö.

Trött som en..ja, en människa som sovit för lite är jag också. Nattåg i all ära, men jag föredrar nog endå riktiga sängar.

Nu har jag en stor väska att packa upp och många timmar sömn att ta igen. Och om det är något som är jobbigare än att packa så är det att packa upp det igen. Men det finns inget annat val, slut på rena kläder gör tvättmaskinen till min bästa vän idag.

Och för en gångs skull har inte min kamera legat död på botten av väskan, den har effektivt fotat berg, berg och mera berg. Det fanns en hel del av dem i Österrike. Håll till godo så kanske det dyker upp en bergbild eller två.
Men tills dess får ni nöja er med en denna smickrande bild på mig och mitt gratis vatten från nattåget.

Överlevde flygresan utan probelm. Irriterade mig på Rigas flygfält där det överallt var hett och trångt och utan tillräckligt med sittplatser. På flyget fick jag dessutom världens mest opaktiska plats om man ville sova och lyssnade till världen troligtvis sämst uttalde engelska. Jag skrattade nästan högt för mig själv. Så dåligt uttalad var den. Men sen slutade jag skratta när jag kom att tänka på att jag förmodligen låter precis likadan när jag pratar tyska. Det var en skrämmande tanke.

För en gångs skull har jag haft något att göra här mina första dagar. Barnen har varit hemma från dagis och tillbringar hela dagarna hemma. Med mig. Vi har målat och läst böcker och lekt i snön , jag har konstaterat att varken mina skor eller vantar håller vatten, och målat lite till. Känns skönt att göra någon nytta ibland. Känns mindre skönt att stå ute och frysa om fötterna.

Har också idag besökt Centro som hastigast och köpt två mössor, handskar som håller vatten och världens fulaste, men också skönaste inneskor. Försökte också hitta vinterskor som håller vatten men sådant verkar inte tillverkas här i Tyskland.

I Centor åt jag också friterad and, tror jag det var i allafall, odefininerbara friterade köttbitar och ris kan man också kalla det. Jag ville egentligen  ha friterad kyckling, men det blev någo fel någonstans. Jag tror inte jag äter på det stället flera gånger.

Och jag vet inte om jag inbillar mig eller om jag verkligen förstår tyskan bättre nu än före jag åkte hem. Jag kan till och med märka när jag själv säger fel ibland. Men ännu är det långt kvar innan jag kan språket ens någorlunda bra. Jag tycker inte om när jag inte kan saker !

Imorgon ska jag som sagt flyga tillbaka till Tyskland.
Mitt bokningsnummer slutar med bokstavskombinationen RIP.
Sammanträffande.

Det är nu som nyårs löften, tillbakablickar och trådrypande "det bästa året i mitt liv"- historier fyller bloggar över hela internet.

Men inte här. Jag ger inga nyårslöften, 2009 var inte bättre än något annat år i mitt liv och att blicka tillbaka är tidskrävande.

Och det blir heller ingen fresh start på bloggen. Det fortsätter att gå i vågor med blogginspirationen, precis som med mitt humör.

Jul och nyår är avklarat på hemmaplan. Min visit här hemma har varit fylld av dåliga filmer, feber, choklad, flunssa, snö, kyla, vänner, julmat och funderingar.

På söndag bär det av tillbaka till Tyskland.

Först och främst tycker jag det är rena rama rånet att jag ska vara tvungen att betala mera för en enkel biljett än vad jag betalat för en tur-och-retur biljett till samma plats.

Igår var vi på bio. Först missade vi bussen, sen sprang vi genom en fullproppad julmarknad. Filmen började 20.00. 19.57 var vi på bion, 20.01 hade vi köpt biljetterna, 20.02 märker vi att vi fått biljetter till fel film.
Så det blev inte New Moon som tänkt, utan istället en romantisk komedi från Tyskland. Helt okej den med, men jag hade tänkt spana in halvnakna varulvar. En annan gång!

Annars har jag vaktat barn lite sporadiskt, hällt ut lite saft, tappat bort mig i en skog i ösregn, gått några promenader, haft lite hemlängtan, kokat en kastrull soppa, ätit lite currywurst (en tysk "delikatess"), konstaterat att det regnar här hela tiden, läst 2 Harry Potter böcker, ignorerat Finlands självständighetsdag, firat Nicolaus, klämt i mig kopiösa mängder choklad, lärt mig några ord på tyska, konstaterat att gasspisar är konstiga och drömt om glögg och pepparkakor.

På lördag ska jag besöka Düssseldorf och eventuellt bege mig ut i det tyska nattlivet på Ladies Night.

Jag är inte den som gör klumpiga saker, det är jag verligen inte. Så att tro att jag hade något att göra med att mitt badrumsskåp inte längre hänger på väggen kan ju ingen tro.

Men precis så här gick det till : jag in i badrummet för att borsta mina tänder och mitt i allt hoppar badrumskåpet helt oprovocerat ner från väggen och anfaller mig. I förbifarten lyckas skåpet också i sin ilska slå sönder glashyllan under skåpet. Det blev ett jäkla liv då alla mina burkar och saker som tidigare stått tyst och snällt i på hyllorna nu bestämde sig för att, nu jävlar hoppar vi också ut. Så där stod jag band glas skärvor och sprayburkar med ett 10 kg, om inte ännu tyngre, skåp i famnen, som förövrig fortfarande satt fast i väggen genom några elsaladdar så att man inte kunda ställa ner det på golvet, och funderar att "jaha, vad gör jag nu då".  Som tur var hade föräldrarna hört att något hänt och kom och frågade mig om allt var okej, min första tanke var att svara, "visst allt är bra, jag bara tappade bara en burk.." men sedan kom jag på andra tankar och sade att jag kanske var i behov av lite hjälp. Skåpet gick inte att hänga tillbaka på väggen och glashyllan hade som sagt gjort sitt. Så nu står skåpet på golvet och skäms och allt som fanns i skåpet står för tillfället på mitt skirvbord.



Okej då, jag kanske var en aning inblandad i att skåpet ramlade ner. Jag råkade slå till det så att det hoppade ur läge och allt var egentligen mitt fel. Men familjen bestämde, efter långt övervägande, att jag får bo kvar i allafall. Det var snällt tyckte jag.

 Före                                            Efter



Kan någon se vad som hänt?


Rätt svar belönas med en förklaring till varför det ser ut som det gör på efter bilden.

Lilla jul ? Här är allt fortfarande grönt, för det mesta regnigt och blåsigt.

Jag har vaktat lite tyska barn, gått på julmarknad, ätit konstiga sega potatisar, sett på tysk tv, köpt årets första juklapp, pratat mer finska än någonsin tidigare i mitt liv, pratat mer tyska än någonsin tidigare i mitt liv, gått i en skog med asfalterade vägar och informationsskyltar (kändes inte helt äkta), läst Harry Potter på tyska och konstatrerat att tyska och finska tvättmasiker fungerar precis lika. Min första vecka i Tyskland i ett nötskal !



En del av Centos maffiga juldekorationer


Onödiga glasföremål till salu på julmarknad


Julmarknad


Julmarknad


Tysks skog med asfalt


Görnt och skönt

Idag har det i huset befunnit sig fem barn, de första två timmarna gick bra, men den sista kändes lite ansträngande. För alla inblandade. Även om jag inte var ensam med dem så tyckte de att jag var jätte spännande och berättade en massa saker för mig, på tyska, Det var bara att nicka och se glad ut. Ingen aning om vad de egentligen ville. Men efter två timmar tröttande de på varandra och alla andra, och efter det var de bara påfestande. I ett skede kändes det som en frestande idé att hänga sig i leksakshästens tyglar.

Men barn är söta, när de sover och när de är glada,och helst ett och ett åt gången.
Förövrigt jag trivs och allt är bra.