Familjen var på besök i helgen och är fortfarande i landet, så jag ska umgås med dem lite till idag. Ikväll är jag barnvakt. Sen ska jag packa. Imorognbitti ska jag stiga upp jätte tidigt och ta ett flyg till Sverige, sen ska jag träffa lite bröder och sedan ta båten hem till Finnelandet på kvällen. Jag har bokat bara en hyttplats i en 4 personers hytt, det lär bli en upplevelse. Och sen ska jag vara hemma några dagar och ta det lungt.

Så just nu har jag ingen tid med varken dator eller blogg. Jag har bättre saker för mig helt enkelt!




Två systrar vid Rhen, sista systern stod för fotograferandet.

Imorgon hoppas jag innerligt att mitt  besök äntligen landar här i Tyskland. Jag har hört ryktas om att datum, månad och år stämmer och är kolllade otaliga gånger, den här gången! Man lär sig av sina misstag.

Småflickor på semester i exotiska Estland

Igår kände jag att jag verkligen gjorde någon nytta som au pair, det är inte specielle ofta det händer. Men igår jobbade jag nästan 10 timmar. Som tur är får barnen se på tv när de är sjuka så jag behövde inte överanstränga mig allt för mycket, vädret var fint så jag kunde slänga ut andra barnet och leka lite i solen också. Men trots det så var det en ansträngade arbetsdag.




1/3 av oss var riktitg sjuk och låg mest i soffan hela dagen och tittade på Pippi Långstrump. Det var bara så fel när Pippi pratar tyska.

Dessutom lärde jag mig att barn i Sverige inte äter godis. Därför blir de alla barnen så glada då Pippi köper godis åt dem alla. Jag försökte förklara att de kanske inte riktigt var hela sanningen men barnen vägrade gå med på det. Så nu vet ni det. Barnen i Sverige äter inget godis, någonsin, förutom när Pippi köper åt dem !







2/3 av oss hittade en frisbee (stavning kan diskuteras) men var inte riktigt säkra på vad vi skulle använda den till. Och vad vi än spelade med den så förlorade jag. Man kan även påpekat att solen gick i moln i samma sekund som vi gick utanför dörren. Perfekt taiming.. Men det var varmt i allfall så det var inte hela världen.

Ett sjukt barn som vill leka och 5 timmar sömn förra natten är ingen bra kombination. Jag återkommer med bilder från vad vi sysslade med igår. För jag var riktigt duktig med kameran, dvs jag har många bilder, inte bra bilder. Men just nu har jag ingen tid. Och om jag hade tid så skulle jag sova.

Sjuka barn får man sysselsätta efter bästa förmåga, gömma sig för webcamen var en jätte roligt lek..

Det här är ett totalt onödigt inlägg om total utråkning i väntan på diverse färdmedel och en tågresa. Enjoy

Det började med ett försenat tåg och att jag kom på att det fanns kamera på min telefon

Det fortsatte med en flottig pizza för 2,40 som belöning för att jag nu har påsklov




Sen satt jag på tåget och gjorde miner åt mig själv, och tror jag skrämde tanten brevid mig också..

och gubben..



efter det undersökte jag min väska, den var full av skräp



för 85 cent tyckte jag den här var värt ett försök



eftersom tåget var försenat missade jag bussen och fick vänta lite till



Sterkrade bahnhof är fulare än tågbron i Karis



lys, lys LYS



och äntligen kom min buss så jag kunde sluta av med mina fjanttigheter.

Don't hate me

Om man är 6 år och leker äkta kvinnor ska man klä sig i kjol, alternativt klänning (helst ska man ha kvar byxorna under), en handväska, mammas festskor (som är cirka 7 nummer för stora) och helst ockås låna mammas smink. Sen ska man läsa franska ordböcker och fackuppslagsböcker för läkare.

Jag tyckte de liknade påskhäxor.

I dag besökta jag Zoom Erlebniswelt i Gelsenkirschen med familjen. Det är som ett stort Zoo som är indelat i kontinenterna Asien, Afrika och Alaska. Det var helt trevligt och jag blev förtjust i schimpanserna. Jag vill ha en egen schimpansunge hemma som händer i taket och klättrar på väggarna. Jag skrattade också åt hyenorna som stod och retade lejonen genom att hoppa upp och ner hela tiden. Jag lovar att de inte skulle ha varit lika stora på sig om lejonen inte varit avgränsade från deras område. Enda nackdelen var att det småregnade hela dagen så sådär jättehejssan var det kanske inte att knalla runt och titta på djuren i 4 timmar. Men jag kan ju alltid stoltsera med att jag besökt två kontinenter idag, nämligen Asien och Afrika!

Jag gillade som sagt aporna, speciellt den på sista bilden, den var liten, småjävlig och störde alla de andra aporna.



Lejonet och hyenan. Hyenan syns dåligt på bilden men den är den vita fläcken övanför stenkanten i mitten.



Livet som flodhäst verkade inte heller allt för ansträngade, de var dock jäkliga att fånga på bild eftersom de oftare befann sig under vattnenytan än ovanför.



Det regnade och jag hade mina egna lösningar för att hålla huvudet torrt.

Så egentligen hade jag planer på att spendera hela helgen i sängen för att få så mycket tid att tycka synd om mig själv som möjligt efter att jag fick veta att ingen kommer för att hälsa på mig den här helgen. Men jag motstod impulsen och bestämde istället att träffa Marie i Düsseldorf Altstadt på lördag förmiddag.
Då jag kom fram till Düsseldorf satt Marie på ett café med en ,Amy, annan au pair och två killar som Amy träffat på ett tåg eller något liknande. Hur som helt så var de hur trevliga som helst även om det inte var det lättaste att försöka kommunicera på tyska och engelska på samma gång.
Efter ett tag var Amy tvungen att gå för hon skulle jobba senare på eftermiddagen, så där stod jag och Marie med två typer som vi just lärt känna och funderade på hur vi skulle spendera dagen. De föreslog att vi skulle åka till Köln bara för att liksom. Sagt och gjort. Vi åkte till Köln och det var helt underbart. Delvis för att Köln är en härlig stad, så fin och mysig, delvis för att det var nästan 20 grader varmt och delvis för att sällskapet var sjukt roligt.
Så vi spenderade några timmar i Köln, åt glass och gick längs Rehn och satt på en bänk och bara njöt av tillvaron.
Då vi kom tillbaka till Düsseldorf var Marie och jag utsvultna och gick för att äta Altstads godaste franskisar. Portionerna där är enorma, jag äter den minsta och blir mätt, det säger redan något om storleken. Eftersom det var svårt att försöka äta och dricka och gå tillika bestämde vi oss för att slå oss ned vi trapporna vid Rehn och där satt vi sen restan av kvällen och fundade om vi skulle åka hem och sova eller gå tillbaka till Red Lonuge för att träffa vårt sällskap från tidigare på dagen. Vi bestmämde oss dock för att det var ett bättre alternativ att åka hem då ingen av oss var speciellt pigga mera efter en hel dag på vift.
Men härlig dag var det och jag är verkligen glad att jag inte stannade hemma och tyckte synd om mig själv!








Kölner Dom, den byggnaden är enorm, jag visste att den skulle vara stor men inte så stor. På första bara en den av Domen, för jag orkade inte gå tillräckligt långt bak för att få med hela. Skulle ha varit tvungen att gå säkert en halv kilometer för att få med den på en och samma bild.

Düsseldorf by night. Medan vi satt på trappan kom vi fram till att det finns en klocka på utsidan av Rheinturm, det blå tornet som syns på bilden. Vi var båda lika faschinerade av hur den funderade sen när vi kom på det.

Efter en del förändrade omständigheter, som jag inte har något att göra med och som ingen inblandad kan göra speciellt mycket för att ändra, kommer mitt besök inte att dyka upp den här helgen. Utan först nästa lördag. Jag hoppas i allafall att de kommer då.

Först blev jag gråtfärdig och snyftade i min ensamhet. Jag hatar när saker inte går som planerat. Sen syftade jag lite till och nu känns det bättre, kan inte göra något annat än bara vänta. Och inte för att det heller hör till en av mina favorit sysselsättningar, men jag är stor nog att inse att vissa saker får man bara lov att acceptera. Om man vill det eller inte.

Under rådande omständigheter har jag nu istället en helg att spendera på valfritt sätt. Jag ska försöka aktivera mig och göra något annat än ligga i min säng och spotta i taket, även om det är lockande just nu.




En gång var ju blond, det var sommar och jag var glad.
Inget av dessa tre stämmer ikväll.

Ibland ser vi nästan helt normala ut mina systrar och jag, här i Spanien 2007.

Jag öppnade skåpdörren och fick sönder 3 av 4 äggkoppar. Bra jobbat !



Med lite lim försökte jag rädda det som räddas kunde...



..och bra gick det. As good as new..

..eller sen så int. Vila i fird, det var tyvärr bara en som kunde räddas.

På grannens gård blommar det gula blommor, på mina fötter bär jag rosaröda skor.



Jag skippade min tråkiga tyskakurs, köpte en bok i Centro och belönade mig själv ,av okänd orsak, men en Java chip chokolate cream från Starbucks. Den var tyvärr inte så god som jag kom ihåg. Boken verkar dock bra.

Idag trotsade jag mitt dåliga humör och mina trötta ögon klädde på mig anständiga kläder, smetade lite färg i ansiktet, gick till butiken och köpte pajingredienser. På samma gång passade jag på att på att knäppa en bild på dagens klädsel, oroa er inte det kommer inte att bli ett återkommande insalg, egentligen vill jag bara visa min nya rock (som på bilden ser ut nästan precis som min gamla)och att jag hade solglasögonen på huvudet. Solen sken och det var 15 grader, i skuggan. Mitt humör blev genast lite bättre.
 
Så fruktansvärt cool och naturlig jag ser ut på bilden dessutom, så kan det gå när man använder självutlösaren.

Idag äter vi wokad skosula med sönderkokta grönsaker.. Guten Apetit !

Försöker vara efterklok och jämna ut det faktum att jag igår hade för tunna kläder på med att äta c-vitamin i hopp om att bota min flunssa. Först försökte jag dock bota flunssan med ett paket choklad och lite salmiak, det har hittills inte visat någon effekt.

Igår hade jag egentligen inte tänkt göra så mycket ta hand om min sjuka, flunssiga kropp. Men så blev det inte. Först begav vi oss till Essen med Nina för att göra oss av med onödiga pengar. Jag gjorde det i alla, nu är mina pengar inget problem mera, de är borta. Vi åt lite nudlar, för min del utan sås eftersom jag hade lite  svårt att förstå den stressade kina-kocken med halvbra tyska som stod och skrek något oförståerligt åt mig från andra sidan disken. Men det gick det med.
Efter 7 timmar på vift kände jag att en powernap var på sin plats eftersom vi hade planer på att sticka till Düsseldorf för att träffa några andra au pairer. Powernap måste vara det mest överskattade i sovhistorien. Man hinner ju inte ens somna innan man ska stiga upp igen och jag blev bara surare och mer stressad av den.
Sedan var det  min tur att vara stressad när jag försökte bli färdig på under en timme och allt var ett enda kaos då alla andra började säga att de inte skulle dyka upp senare på kvällen i allafall.
Vi kom i allafall iväg. Jag i min överoptimism om vår hade underskattat kyla och vind och frös rejält i mina lite för tunna kläder. Smart gjort med tanke på att jag från tidigare redan var sjuk och hes.
Kvällen blev riktigt bra och vi satt på Suttons och pratade om allt möjligt och fler än väntat dök upp så det var ju trevligt. Även några tyskar dök av lite oklar anldening upp vid vårt bord och jag pratade mig hes, hesare än tidigare, och tillsammans med Elina lärde vi ut Finlands och Sveriges geografi, det var lättare sagt än gjort när tyskaran verkade ha bättre kolla på var städerna låg än vad vi hade. Jag fick ockås höra att i Tyskland kallar man Norge för Skandinaviens Kanada. Så all in all var det en bra kväll och dag och kameran låg någonstans i min väska, jag hoppas den ligger där ännu, men den förblev oanvänd så no pictures today.

Jag verkar ha tre favoritämnen att skriva om. Det första är mat och godis. Det andra är vädret. Och sist men inte minst gnäll av olika slag. Givande blogg jag har här måste jag säga.

Idag känns det som om jag svalt ett paket rakblad och alla har fastnat i halsen. Och jag låter som om jag vore en storrökare på min dödsbädd då jag hostar. Annars är jag kry som en nötkärna, och ja, jag sov 13 timmar inatt och drömde sjuka drömmar.

Precis som jag gissade kunde jag inte uppbåda tillräcklig självkontroll för att min godisfria månad skulle bli verklighet. 10 dagar gick sen tröttnade jag på att ständigt utkämpa kampen mot suget. Varför strida emot sina naturliga behov. Så länge jag kan äta godis (och allt annat gott) utan att bli lönnfet eller få hjärt-och kärlsjukdomar tänker jag göra det.
Men ge mig en hint sen när jag börjar se ut som ett mumintroll som svalt en badboll.

Haha, hörde just på radion att man i Tyskland säger man att så högt med snö som det är på vinter så högt blir också gräset följande sommar. Det lär ju finnas en hel del gräs om man tillämpar den teorin på Finland i sommar. Om snön alls smälter bort det vill säga.



Grönt och skönt och en telefonleding.

Gjorde en promenad idag och insåg att det verkligen börjar bli vår. Små blommor som börjar dyka upp i rabatter här och där, fåglar som sjunger och en sol som vämer. Även om träden fortfarande är kala och vinden kall men det blir snart vår, om två veckor säger alla att det blir riktigt vår här. Och jag hoppas det stämmer.

Riktigt såhär ser det inte ut ännu, men förhoppningsvis snart!

Dessutom fick jag ett stort sug efter glass när jag gick där i solen och kände mig allmänt nöjd med livet. Tyvärr låg pengarna hemma på skrivbordet den här gången. Men nästa gång när jag går ut på promenad ska jag ta med dem och hoppas jag är lika sugen på årets första glass som jag var idag.

Idag räckte inte min självkontroll riktigt till. Vi besökte nämligen ett chokladmuséum i Köln med familjen idag och då måste man ju ta chansen att äta lite riktigt färsk choklad. Förövrigt var det kallt men fint i Köln och jag tror jag skall släpa med min egen familj dit när de kommer på besök om knappt två veckor.



Alla verkade ha bestämt sig för att besöka musét just idag, kan folk inte göra annat när det är så fint väder?



Chokladbrunnen som jag hört så mycket om. En massa flytande varm choklad och jag hade väntat mig att jag själv sjulle få doppa jordgubbar och annat gott i denna fantastiskakonstruktion..



.. gissa hur besviken jag blev då det enda jag fick var en liten ynklig kexvåffla som doppats i chokladen utan någon som helst ömhet och kärlek.



Finländarna hör till en av de 13 nationer som äter mest choklad i världen, i snitt 7,23 kg person/år. Jag är säker på att jag äter mer än det, mycket mer än det.



Till sist inhandlade jag 8 choklad praliner, sammanlagt 94 gramm, och betalade 3,54 € för dem. Och bara en enda av dem var supergod. Jag kände mig lite lurad.

Den som säger att frukt botar godissug har nog aldrig varit riktigt godissugen. Det finns inget som botar detta djävulska sug förutom stenhård självkontroll. Och jag försöker nu i djupet av min själ att finna denna självkontroll. Im gonna make it, och sen ska jag frossa i godis första april som aldrig förr!

Chips och popcorn klarar jag mig bra utan (speciellt eftersom det bara finns söta popcorn i Tyskland), men godis och speciellt choklad är verkligen min svaghet..



* av någon konstig anleding säger barnen alltid så när de leker mig..

För tillfället känner jag mig sjuk gånger två. Orsak ett är för att jag känner mig sjuk och ynklig och misstänker att jag har feber. Orsak två är att jag just ätit sjuka mängder turkisk mat och nu känner jag mig som en sprickfärdig vattenballong. Så medan alla andra både här och hemma festar till det på olika sätt tänker jag gräva ner mig i sängen och kolla på Deutschland sucht den Superstar och äta äppel och morötter, jätte hejssan att äta äppel och morötter en lördagkväll, men jag har bestämt mig för att inte äta godis den här månaden.. 

Nu ska jag fundera på sommar,sol och godis för att muntra upp mig lite.
Första bilden är Miilos verk.

Jag hade tråkigt igår när vi lekta på gården så jag förevigade några djur, såväl levande som mindre livliga.

Idag har jag gjort mera än igår, men det kan bero på att jag inte gjorde något alls igår. Altså har jag trots det inte gjort mycket idag. Men mer än igår.

Nu funderar jag om jag borde kolla om barnen sover eller om jag bara bestämmer att de sover och så är det bra med det. Tror jag gör så, det är liksom mindre arbete för mig, och så länge ingen skriker går det knappast  någon nöd på dem. Hoppas jag.

Idag sken solen och fåglarna sjöng. Men det största vårtecknet var de bilar jag mötte då jag gick för att hämta barnen från dagis. Bilar utan tak, med förare iförda solglasögon och  dunka dunka musik, det är ett säkert  vårtecken!




När vi gick hem från dagis lekte vi en jätte rolig lek.. Jag skulle kalla leken "Maja-går-framför-barnvagnen-och-sandra-går-väldigt-försiktigt-efter-för-att-inte-köra-på-henne-när-hon-mittiallt-stannar". Men nu var det ju inte jag som bestämde vad leken skulle heta utan Maja, och leken vi lekte hette "körprov" jag klarade provet, altså får jag nu köra barnvagen i Tyskland. Jess!

Sen försvann det fina vårvädret. Men jag konstaterade idag att det är ljust 12 timmar i dygnet här för tillfället.

Miilo tyckte för en tid sedan att hon vill veta sju saker om mig, som hon inte tidigare vet och gav mig den här utmaningen. Så varsågoda, sju fakta om mig som ni kanske redan visste men jag gjorde i allafall ett förösk.

1. Jag har bara känsel i 9 1/2 av mina fingrar. Den ena halvan av mitt vänstra mittfinger saknar helt och hållet känsel efter att jag en avslutnig skar mig i finger när jag skulle öppna ett paket grillkorv. Ambulansen vägrade hämta upp mig då någon ringre dem och jag trodde att jag skulle vara tvungen att amputera mitt finger. Det var ju inte så farligt egentligen, det krävdes bara 2 stygn och så var jag back on track igen.

2. I hela mitt långa liv har jag aldrig besökt en konsert av något slag. Om man inte räknar Sås och kopp i Ekenäs någongång på 90-talet. Jag har heller aldrig närvarat vid en festival eller annat liknande evenemang.

3. Om det är något jag avskyr så är det att vänta. Om det så gäller att köa, att vänta på tåg eller buss eller människor. Samma sak gäller då jag är tvungen att vänta när jag får en idé om att jag ska göra något kreativt, det ska i så fall göras nu på direkten eller inte alls.

4. Jag är rädd för att bli beroende, om det så är av en annan människa, av en tv-serie eller kaffe eller något annat.

5. Att gå anser jag vara ett trevligt sätt att motionera. Långa promenader i fint väder gör mig på gott humör. Jag tycker förmodligen att gå är trevligt bara för att jag har för dålig kondition för att springa, annars skulle jag säkert göra det, det går snabbare. Och snabbt är bra.

6. Jag blir lätt rastlös och tröttnar snabbt, men på samma gång är jag lite lat och tycker om rutiner. Det går liksom inte ihop och det pågår en ständig konflikt i mitt huvud om vad som ska göras eller inte göras. Oftast vinner den lata sidan och jag förändrar ingenting utan fortsätter att vara en rastlös och orolig själ. Som till exempel nu, jag har varit i Tyskland i drygt 3 månader och nu börjar jag tröttna och fundera på nya saker att göra, andra ställen att fara som au pair till, även om jag inte ens är färdig här ännu, eller kurser som går i något annat land eller att jobba utomlands. Jag har så många ideer, men inget blir av. 

7. Jag fryser alltid. Yllesockorna är min bästa vän året runt med undantag för möjligtvis juli/augusti.

Nu är problemet det att jag borde utse sju andra som ska göra samma sak. Det är bara det att de flesta bloggar jag smygläser redan fått den här utmärkelsen. Så jag tycker mina systar ska göra det här. Leona för att hon alltid brukar hitta på någo vitsigt att skriva och Alice så att hon någongång skriver något vettigt på sin blogg.




Kreativt så det förslår!

Dett inlägg är tillägnat min syster som ligger på sin säng med eventuell sjukdom av något slag. Hon påpekade att hon anser min blogg interlligent. Tänk att det är ett ord jag aldrig skulle ha kommit mig för att använda då jag beskrev min blogg. Egentligen brukar jag aldrig beskriva min blogg, ingen vet liksom ens att den finns. Så om jag nu då skulle ta mig samman och medvetet anstränga mig för att skriva något interligent.
Blommorna på mitt fönsterbräde är döda, men träblommorna är jag inte lyckats få kol på ennu. Och jobbet som au pair tråkar ut mig vissa dagar när jag har precic ingenting att göra, som idag till exempel, vad har jag åstadkommit som au pair. Målat en blid och hjälp Maja pyssla en timme det var det. Ansträngning på hög nivå. Snart ska jag på språkkurs igen och den tråkar ockås ut mig. Tysk grammatik är liksom inte min grej har jag kommit fram till. Och där finns konstiga människor. Han som facinerades av graviditeter har också problem med sin svärmor och använder henne alltid som exempel då något minder smikrande ska förklaras. Det är ganska roligt egentligen. Han frågade också en gång ifall jag bor i Turku eller Rovaniemi. Turku svarade jag, det är i allafall närmare.
Efter språkkursen ska jag aktivera min sociala sida och åka in till Düsseldorf och träffa lite människor en stund, ska dock försöka vara hemma innan halv 1 den här gången. Vilket betyder att jag måste ge mig av redan halv 11 tiden. Jag vill också bo i Düsseldorf.
Idag berättade också Maja för mig att hon tycker att jag inte ska laga mat flera gånger för den är endå inte så god som hennes mammas. Tack för det och slipp då, det var ju uppmuntrande, tänkte jag och log ett anstängt leende. Ibland tycker jag inte alls om barn!

Düsseldorf uppifrån





När jag hade moster och kusinerna på besök träffade vi Nemo och Doris på Aquazoo

Mitt humör här går verlkigen i vågor. Igårmorse var jag på dåligt humör för min lediga förmiddag ersattes av barnvaktande av sjukt barn. Men det gick okej. Vi klippte och klistrade blommor i några timmar. Igår kväll när jag gick och sova var mitt humör bättre än på länge. Jag träffade några riktigt härliga flickor igår kväll och det kändes verkligen inte som om det var första gången jag träffade en del av dem, snarare som om vi kännt varandra länge. Och jag frågar mig själv varför det tog så länge för mig att ta kontakt med andra au pairer här? Det gör ju livet så mycket roligare.
En liten nackdel är dock att de flesta andra bor i Düsseldorf och det tar cirka 2 timmar fram och tillbaka, igår tog det dock närmare 4 timmar för att kommunaltrafik är så fantastisk, men det är sånt man får leva med.